Lisa Olsson erkänner att just Island, med sin karga natur, hör till favoritplatserna. Hon och Inge har gjort flera resor till ”sagornas ö”.
– Många av mina motiv växer fram under vandringar i naturen. Fast inte alla.
Skillnad på sand och sand
Historiska grottmålningar från Sydafrika är ett annat favoritmotiv – mycket eftersom material och motiv så tydligt lyfter varandra.
– Sandkornen överbryggar tid och rum.
Lisa lyfter upp en glasburk och öppnar försiktigt locket.
– Känn så mjuk och finkornig den här sanden är. Jag fyllde just den här lilla burken när vi promenerade utmed Sandhammarens strand.
Ingen tvekan om att Lisa Olsson trivs på stranden – oavsett säsong på året. Det råder heller ingen tvekan om att det är skillnad på sand och sand. Form, färg och struktur skiljer sig tydligt. Sanden från Dalarna är rostfärgad. Innehållet i byttan från Afrika kan närmast beskrivas som mustigt jordig. Paradisiska stränder i exempelvis Malaysia bjuder på kritvit sand med inslag av skal och snäckor.
– När vi reser någonstans kommer det alltid en burk sand med hem i bagaget. Dessutom har jag god hjälp av resande vänner och bekanta som vet om mitt lite udda intresse.
Tekniken är hemlig
Ibland kan det bli nödvändigt att tvätta sanden innan den används. Någon annan bearbetning sker inte. Lisa skulle inte ens komma på tanken att förändra de naturliga färgerna.
– Vi har en ömsesidig respekt för varandra, jag och sanden. Vi umgås! En del konstnärer använder drivved och andra strandfynd i sina verk. Lisa är bara ute efter sand – och av vattnet jämnt polerade småstenar.
Vilken sand är bäst att arbeta med?
– Det låter kanske lokalpatriotiskt, men jag trivs mycket bra med Österlensand och den beige sanden härifrån Nybrostrand.
På frågan om exakt hur hon arbetar blir Lisa genast lite hemlighetsfull. Det är min yrkeshemlighet, säger hon och avslöjar att pensel i alla fall inte ingår bland arbetsredskapen:
– Jag använder kniv och spatel.
TEXT & FOTO: PER ERIKSSON