The heat is on

När asfaltbeläggningarna på våra vägar blir slitna och trasiga är de en trafikfara. Speciellt farligt är det när slitaget bildar spår där vatten kan samlas. En kostnadseffektiv underhållsmetod som råder bot på problemet är trackpaving. I Värmland har Vägverket använt sig av tekniken som får spåren att försvinna spårlöst från vägbanan.

Det är självklart att en väg slits mest där de flesta hjulen rullar. Så är det på grusvägar i skogen och så är det på motorvägar. Men problemet har blivit tydligare på senare år. De nya 2+1-vägarna med vajerräcken gör att trafiken i högre grad flyter på ett led och i samma hjulspår, framför allt där trafiken bara går i ett körfält. Saltning och användandet av dubbdäck på mildvintrarnas isfria vägar ökar på slitaget ytterligare.

– Spårbildning är farligt eftersom spåren samlar vatten och risken för vattenplaning ökar. När spåren är djupare än 15 millimeter är det dags att åtgärda, säger Tommy Wiklund, som är projektledare på Vägverket i Värmland.

Bra alternativ till helrenovering

För fyra år sedan plockade NCC Roads ur malpåsen fram en metod för att på ett ekonomiskt sätt reparera vägar som drabbats av spårbildning. Efter utvärderingsprojekt i Norge och Sverige används metoden bland annat i Värmland. NCC Roads är ensamma i Sverige om den speciella tekniken som kallas trackpaving (spårbeläggning). Den utvecklades på 80-talet men kom ur modet efter några år.

I dag bedriver företag och myndigheter ständig kostnadsjakt och den nygamla metoden har fått en viktig roll att spela som alternativ till helrenovering av beläggningar. Eftersom spårbildning är ett typiskt nordiskt problem är det i Norge Sverige och Finland som metoden fått fotfäste.

Snabbare, billigare och bra för miljön

Omkring 2001 byggdes E18 väster om Karlstad om till 2+1-väg. Nu har det bildats spår i vägbanan, som för övrigt fortfarande är i god kondition. Därmed är reparationen ett uppdrag som passar bra för NCC Roads med arbetsledaren Jonas Kristiansson och hans kolleger i arbetslaget kring trackpavingmaskinen. Under augusti reparerade laget de två K1-körbanorna på den 13 kilometer långa sträckan. För att störa trafiken så lite som möjligt jobbade man på kvällen och natten ett långt tolvtimmarsskift från 18 på kvällen till sex på morgonen.

– Vi avverkar drygt 300 meter på en timme, så på ett tolvtimmars pass reparerar vi bortemot fyra kilometer väg. Det är snabbare jämfört med helrenovering, och det går åt betydligt mindre asfalt per löpmeter väg – grovt räknat ungefär en tredjedel jämfört med att renovera hela vägbanan, berättar Jonas Kristiansson.