Studiebesök på asfaltlabbet
Sagt och gjort, Catarina åkte på studiebesök till väglaboratoriet i Upplands Väsby för att lära sig mer om det bitumenbundna grusets klibbiga hemligheter.
– Jag kunde konstatera att asfaltlabbet påminde lite grann om min egen verkstad. Jag träffade trevliga engagerade människor, fick svar på mina frågor och många goda tips hur jag skulle gå till väga. När jag åkte därifrån hade jag med mig några asfaltprover och lite bitumen. Väl hemma i den egna verkstaden i Gustavsberg började experimenterandet.
– Det visade sig ju att asfalt var riktigt behändigt att hantera, säger hon.
De asfaltsmycken hon visade på utställningen i september har alla en bottenplatta i silver med kant runt om som asfalten ryms i.
– Jag värmde upp lite svart bindemedel och hällde det på bottenplattan. Sen blandade jag i lite gammal asfalt som jag malt ner. Efter att massan svalnat och härdat har jag lackat den för att dels ge asfalten rätt lyster, dels förhindra att det kan lossna några smulor. Den som bär smycket ska ju inte behöva gå omkring och vara orolig över att bli ”asfaltig”
på kläderna.
Idel ädel gråsten
Asfaltsmyckena, liksom flera andra halsband på utställningen, har länkar av silverinfattade helt vanliga gråstenar i olika storlekar.
– Jag har valt att inte slipa dem, utan låta dem framträda precis som de är med sin lite råa, oborstade yta, säger hon.
Stenarna har hon plockat upp från gator, bakgårdar och andra platser hon mer eller mindre slumpvis passerat. I programförklaringen till utställningen skriver hon bland annat: ”Det var först när jag plockade upp och verkligen tittade på dem som jag såg allt på riktigt. Alla dessa små, små stenar som finns överallt på marken. En och en ser man att stenarna är väldigt olika, alla unika på sitt sätt”.
Värda att omslutas av silver och adlas till smyckesten!
TEXT: JOHAN A. LUNDBERG
Läs mer
www.catarinahallzon.se
