Regelverk ses över och driftområdesgränser ändras
Den dialogstyrda driften syftar ytterst till en mer kostnadseffektiv skötsel av vägarna, en driftverksamhet mer styrd av trafikanternas faktiska behov än av detaljerade och stelbenta regelverk.
– Övergången till dialogstyrd drift kräver att vi ser över de regelverk vi jobbar efter i dag. Ska vi kunna agera mer lyhört och flexibelt gentemot trafikanterna måste vi ha regelverk som tillåter det. Därför håller vi nu på att ta fram en ny version av våra så kallade funktions- och standardbeskrivningar.
- Det är ett jättejobb, säger Jan Pettersson.
Han nämner också att det pågår en översyn av landets ca 130 driftområden. Redan nu slås mindre driftområden ihop till större geografiska enheter i delar av landet för att skapa förutsättningar för en en mer kostnadseffektiv skötsel av vägarna. Men även andra förändringar är att vänta.
– För att få en mer enhetlig kvalitet på skötseln av de mer högtrafikerade vägarna vill vi titta på möjligheten att upphandla driften i hela ”stråk”. Tanken att exempelvis en sträcka som E4:an mellan Stockholm och Sundsvall ska kunna upphandlas som ett driftområde och skötas av en entreprenör ser vi som en intressant idé.
Sverige ska bli bäst i världen
Det är bland annat övergången till ”dialogstyrd drift” och ”stråktänkande” som ska göra Sverige till världsmästare i vägskötsel. Den målsättningen stakades ut av Vägverkets nyss avgångne generaldirektör Ingemar Skogö förra hösten och den ligger fast även under nya GD:n Lena Erixon, försäkrar Jan Pettersson.
– Världsmästerskapet är inget projekt med en början och ett slut utan handlar om att i framtiden fortlöpande ”benchmarka” driftverksamheten i Sverige med driftverksamheter i andra länder och jobba med ständiga förbättringar.
Han menar att ambitionen att bli världsmästare skickar en viktig signal till hela samhället, både till politikerna som bestämmer anslagen till drift och underhåll och till unga personer som står i begrepp att välja inriktning i arbetslivet.
– Vi som jobbar med drift och underhåll har varit alldeles för tysta och anonyma. Vi måste bli bättre på att berätta vad skattepengarna användas till. Ska verksamheten klara kompetensförsörjningen måste vi också visa att det här är ett spännande, ansvarsfullt och utvecklande jobb som det händer mycket kring. I dag har vi ett för litet inflöde av unga människor till branschen
– Jag tror att vi har en hel del att lära ut till andra länder, men jag tror framför allt att vi har en hel del erfarenhet, kunskap och teknik att hämta hem, säger Jan Pettersson. I ett första steg har länderna kommit överens om att jämföra sig med varandra i tre ”grenar”:
beläggningsunderhåll, vinterväghållning och rastplatser.
– Det är de tre områden som trafikanterna i våra länder pekat ut som viktiga och där vi sett potential att förbättra oss. Forskare vid Helsingfors universitet kommer att hålla i utvärderingen.
Entreprenörerna har en nyckelroll
För att Sverige ska visa sina bästa framfötter i ”tävlingen” krävs en bred uppslutning från alla inblandade i väghållningen, inte minst de entreprenörer som har hand om den dagliga skötseln av vägarna och deras underentreprenörer.
Jan Pettersson känner att han har entreprenörerna med sig i ambitionen att lyfta driftverksamheten till nya nivåer.
– Samarbetet med entreprenörerna fungerar bara bättre och bättre. I många driftentreprenader jobbar vi med så kallad utökad samverkan och målet är att vi ska göra det i hela landet och fördjupa samarbetet ytterligare. Det är någonting vi kommer att erbjuda entreprenörerna framöver.
Jan Pettersson nämner också den branschgrupp som Vägverket etablerat ihop med driftentreprenörernas och som syftar till att utveckla och prova nya metoder och lösningar i väghållningen.
– Tidigare har mycket av utvecklingen skett internt inom Vägverket, men då finns alltid en risk att implementeringen blir lidande. Jag tror mer på den här lösningen där vi jobbar ihop och i vissa fall även samfinansierar olika utvecklingsprojekt. Hittills har samarbetet bland annat utmynnat i att ny teknik kommit till användning i vinterväghållningen.
Ett område som kommer att ha hög prioritet framöver är driftens miljöaspekter.
– Det går inte att bli bäst i världen om man inte tar hänsyn till miljöfrågorna, säger Jan Pettersson. Han konstaterar att Sverige vid en internationell jämförelse varit väldigt duktiga på att få ner saltanvändningen.
– Det vi nu måste se till är att driften också ger ett bidrag till klimatarbetet. För att få ideer om tänkbara åtgärder finansierar vi bland annat ett doktorandprojekt där miljöbelastningen i ett helt driftområde kartläggs och utvärderas.
Tänk drift när nya vägar byggs
Vägverket förvaltar i dag ett vägnät på ca 98 000 kilometer som har ett beräknat nyanskaffningsvärde på uppemot 1000 miljarder kronor. Att hålla vägarna i gott skick och undvika kapitalförstöring är en stor utmaning. En lika viktig utmaning är att se till att nya vägar byggs på ett sådant sätt att de framtida driftskostnaderna kan hållas nere.
– Vi på drift och underhållssidan har varit för lite engagerade i byggprocessen. Vår kompetens och erfarenhet har inte utnyttjats när nya vägar projekterats. En konsekvens av det är ofta högre driftkostnader än nödvändigt, säger Jan Pettersson och exemplifierar med vägar som dragits olämpligt i terrängen, felplacerade refuger och bullerplank som omöjliggör rationell snöröjning osv.
Hemma är Härnösand
Att han har ett mångårigt förflutet i Vägverkets numera avknoppade driftorganisation ser han som en klar fördel i det pågående arbetet. Fast egentligen hade han inte alls tänkt ägna livet åt vägar.
– Jag hade tänkt mig att bli dammbyggare, men när jag gick ut KTH 1993 fanns inga sådana projekt så jag började som trainee på Vägverkets produktionsenhet i Härnösand i stället.
I Härnösand har den 43-årige drift- och underhållschefen fortfarande sin bas – och familj. Fast den senare hinner han inte träffa så ofta.
– Men en dag i veckan försöker jag i all fall att vara hemma.
TEXT: JOHAN A. LUNDBERG
